Phu
Jag läste fel, de kan vara minst ett år när man avlar på dem men de ska väga minst 500 gram. Tur att jag inte ska avla på mina bäbisar.
De gillade ostkulorna i alla fall. Trodde jag inte..
Grattis
Mina små bäbisar har blivit vuxna. Jag vet inte om jag vill tro det, de väger ju fortfarande ingenting. Jag tror jag får läsa lite till om hur mycket de egentligen ska väga Jag svälter ju dem inte direkt. Senast jag vägde dem vägde Wasabi 350 gram och Zelmani 325 gram. De borde väga runt 500 gram nu men jag förstår inte hur mycket mat de ska ha då.. De äter ju inte upp allt de får nu.
De ska få godis när jag kommer hem. Hoppas de gillar det. Det innehåller ost men jag vet inte om det är en sån succé som alla tror. De tar nog hellre en burk majs och lite sallad. De är nyttiga mina små.
Wasabi och Zelmani nästan helt nya
Jag får jobba ikväll såklart. Resten av styrkan ska till Trondheim på tio års kalas. Jag fick inte följa med. Jag måste sitta här när mina små bäbisar fyller år. Hoppas det inte ringer nått!
Skulle gärna åka hem nu! Men så får man ju inte säga, man ska ju vara glad att man får jobba. Glad blir jag när jag får lönen, men eftersom jag knappt jobbar nu får jag ju knappt nån lön heller. Det bästa är väl att man sparar a-kassedagar.
Huga vad jag klagar idag!
Bara för jag måste vara inne när det är finväder ute!
Känns som att jag har varit här i evigheter, jag kom hit för en och en halv timme sedan.
Riktigt dystert inlägg men jag skriver ju nått i alla fall.
Hoppas ni får njuta av det fina väder i alla fall.
Flykten över himalaya
Jag måste nog skriva ett inlägg till nu när jag ändå håller på.
Jag tror jag ska vara sjuk för att kunna skriva sådär mycket..
Fast jag vill inte vara sjuk nå mer nu!
Aja.. När jag blir frisk igen blir det inte så mycket att läsa igen skulle jag tro..
Så, nu är ni förvarnade.. ;)
Jag har läst en helt underbar bok!
Den är jättespännande.. Jag fick den i ett överaskningspaket från en bokklubb. jag skulle aldrig ha köpt den själv så jag är glad att jag tog det där paketet. Den är verkligen jättespännande.
Det handlar om barn från Tibet som tvingas i exil för att deras föräldrar av olika anledningar inte kan ha dem kvar hemma. Barnen skickas tillsammans med några vuxna, unga och en guide på en resa till fots över Himalaya. Den är omväxlande roliga och hemsk! Jag har lärt mig mycket som jag inte visste tidigare.
Det värsta med boken är att det har hänt på riktigt. Och barn skickas på såna här resor hela tiden. Det är jättevanligt. Hela tiden rikerar de att bli tillfångatagna av den kinesiska polisen. Det känns som att man känner barnen efter att ha läst den här boken.
"Omkring tusen barn från det ockuperade Tibet påbörjar varje år en strapatsrik vandring över Himalayas isklädda bergspass. Deras mål är Dalai lamas skolor i norra Indien. Där hoppas deras föräldrar att de ska möta en framtid i frihet. Men många av de små flyktingarna klara inte kampen mot hunger, snö och når aldrig resans mål.
Dokumentärfilmaren Maria Blumencron följde med Little Pema, Chime, Dolker, Dhondup, Tamding, Lhakpa och guiden Nima på deras vandring över bergskedjan i april år 2000. Hennes film Flykten över Himalaya blev flerfaldigt prisbelönt internationellt. Nu kommer boken där hon återger den fängslande berättelsen om de sex barnens mödosamma vandring.
Trots att barnen på sin väg utsätts för fruktansvärda risker och tvingas utstå separationens smärta anser deras föräldrar att exilen är det enda sättet för dem att få en bättre framtid. Flykten över Himalaya är en vacker och gripande bok om kärlek, mod och längtan efter frihet. "
Läs den! 
Uppdatering
Jag har redan glömt bort det här och det är evigheter sen senast jag skrev här. Så händelserikt är mitt liv.
Men jag har faktiskt varit ute och åkt lite. I förrgår (torsdag) hämtade jag Gustav på dagis och så åkte vi tåååg in till stan. Ojojoj vad pratglad han blev! Riktigt mycket att se från fönstret och allt som hände på vägen. Helt plötsligt blev jag expert på tåg.. "Varför lät det sådär? Vad hände nu? Varför stannar vi? Varför måste det vara stålhjul?" Hehe. Han är ju så söt! Min lilla pojkvän. =) (Han och Kent delar ju på mig)
Sen när vi kom in till stan bytte vi till buss och åkte mot Hackås. Gustav somnade på vägen dit trots att barnen framför stojade på och hade ett väldigt oliv för sig en bra bit av vägen. Han var så söt när han sov där mot min arm! När vi kom fram hade anneli gjort iordning fika åt oss. Ett jättefat med kakor hade hon ordnat. Piggelinsaft åt Gustav och kaffe åt oss vuxna.
När vi fikat klart och terroriserat klart Micke gick vi upp på övervåningen och hälsade på Molle innan vi gick in till Kexet och bäbisarna. De var så söta! Men Gustav ville inte vara kvar längre än att han hann se dem. =) Det luktade ju illa där inne. Tur man var lite förkyld kanske för jag kände då ingenting! Det var tre små luddiga bäbisar. Lilla Piplisa, som var den enda som öppnat ögonen, var ju absolut sötast! De andra kanske blir sötare när de öppnat ögonen men just nu var hon sötast. Lilla fjanten! Hon pep så fort man tog i henne, nästan. Därav namnet.. ;)
Sen hade Gustav lessnat. Vi fikade lite till efter att vi hade kollat på katterna sen tog Gustav på sig skorna och var på väg därifrån. Då hade han fått nog. Tur att det bara var en halvtimme tills vi skulle till bussen igen. Annars kunde det ha blivit jobbigt!
Väl hemma ville Gustav så klart cykla på sin nya cykel men det blev middag först och sen kom pappa Ravioli med cykeln så då tog vi en cykeltur till Eva när Kent åkte ner till Anviken. Han skulle visa ett tlix på skoterspelet.
Självklart blev han lite lessen och besvärlig ett tag men som tur var ringde Kent då och var klar så Raivo hämtade oss så vi fick lite fika där med innan vi åkte hem och sov. Ojojoj va skönt det var att sova då!
Kexet med bäbisarna i magen Alla tre bäbisarna Piplisa
Hon är pinnsmal vanligtvis! Piplisa närmast Så söt hon är!
Det var vad som hände i torsdags, men det har ju hänt mer också sen senast jag skrev. Även om det inte är så mycket mer så hände det ju lite i helgen ändå.
Det var ju långhelg och som vanligt har man inte gjort hälften av vad man egentligen hade behövt. Vi har mest bara bjudit på middag och blivit bjuden tillbaka..
I lördags bestämde vi oss för att det var dags att bjuda Ojas på plankstek som vi pratat om sedan vi fick plankorna i julas. Men nu hade vi tränat klart och handlade på oss lite kött och potatis att lägga på plankorna. Det blev riktigt gott! Tror jag alla tyckte! Och en del drucket blev det ju också. Jag vägde tetran i söndags och kom fram till att vi druckit ungefär en liter vin var, jag och Terese. Det blev inte just nått mer drickande på hela helgen.
I söndags bjöd de igen och då blev det trerätters. Jag vet inte riktigt vad allt var men gott var det! Huvudrätten var i alla fall någon slags filé tror jag. Det var lite diskussion om det men det var nog en filé tror jag. Och en kaka till efterrätt. Macchiato eller vad den hette.. Det smakade lite marsipan eller nått, men ganska gott ändå.
Måndag, vardag igen, de flesta lediga eftersom det var klämdag men inte jag så klart. Robert ringde och sa att Matthias var sjuk så då fick jag åka in och jobba kvällen. Två samtal fick jag på hela dagen, och det var innan Mats hade gått hem. När han hade gått satt jag och läste i tre timmar, telefonen knäpptyst sen slutade jag klockan åtta och fick åka ner till Anviken igen och äta grillat. Riktigt gott. Jag hade gått hela helgen och längtat efter de där grillspetten. Köttet la jag i marinad redan på lördagen så det skulle bli mört. Det hjälpte nog inte så mycket men det andra som var på spettet var ju gott! Och så fanns det ju grillad kyckling att ta för sig av. Den var riktigt god! Sen har de ju Sulli och Lillan som mer än gärna tog de sega köttbitarna som inte vi ville ha.. De blev så glada så.
Sulli under bordet Lillan under bordet
Tror det är hans favoritplats ;) Hon ser alltid så skyldig ut på bild
Det var nog allt jag hade för den här gången. Jag kanske kommer och fyller i om jag kommer på nått nytt.
Nu väntar Karita på att jag ska lägga ut det här så det är bäst jag gör det nu så hon får lite att läsa.. ;)
